Den här dörren leder till mitt nya liv. Alltså bokstavligt talat. Imorgon flyttar jag till Söder och min alldeles egna, charmiga etta. Att det gick att få lägenhet på detta sätt efter inte mer än sju år i bostadskön är inget mindre än ett mirakel.
Det här är den vanligen så hektiska gången mellan pendeltågen och tunnelbanan. Inget ställe man har lust att stanna till vid om man säger så och oftast kryllar det av människor som ska FRAM. Men visst är det ett ganska vackert "rum" när man ser det såhär avskalat på människor? 
Åh, jag gillar när det matchar! Är dock inte helt säker på komplimangen jag gav till min chef häromdagen. Hon höll en apelsin i handen och den gick perfekt ton i ton med hennes blus vilket jag uppmärksammade.
Djupt försjunken i mina egna tankar på tåget tittar jag plötsligt upp och får se en hel födelsedagsfanfar i form av denna kalashatt...
