Om en dag

Imorse var en sådan där morgon när jag bara ville somna om (okej, det vill jag i och för sig göra varje morgon), kanske kolla på Nyhetsmorgon med ett halvt öga, hasa runt hemma, dricka lite juice, suga på en riskaka och tycka synd om mig själv. Inte för att det var mer synd om mig än vanligt förstås. Och särskilt synd om mig brukar det inte vara. Men ni vet, en del dagar bara är sådana. Visst vet ni?

Istället, gott folk, vad gjorde jag då? Det här kommer att låta hurtfriskt. Jag satte på mig min fina, röda klänning, lite läppstift och örhängen och drog till jobbet. Och där fick jag så många komplimanger att jag blev glad igen. När arbetsdagen närmade sig slutet ringde min kompis F och ville mötas upp. Och det ville jag också. Så vi satte oss i solen och åt sushi. Sedan låtsades vi (okej, jag) att vi var ihop fastän han är gay. Och sedan fick jag superbra service i en skoaffär (knarkar bra service - tyvärr blir jag inte hög särskilt ofta) och landade sedan i soffan hemma med fyra par nya skor som jag faktiskt be-höv-de. Det blev en riktigt finfin dag. Tur att jag inte stannade hemma och lyssnade till oljudet av renoveringen av husfasaden intill.

Something you should know about me: I exhaust the things I love.

Genom UnderbaraClara hittade jag Keiko Lynns snygga blogg (tänk fina kläder, tänk roliga detaljer, tänk feminint, tänk New York) och ett inlägg om hennes repeatbeteende fick mig såklart att repetitivt nicka igenkännande... Something you should know about me: I exhaust the things I love.

Iallafall. Reklamen ovan har kvalat in som ett repeatbeteende. Hos henne.

Och hos mig.

Ett nytt liv

Den här dörren leder till mitt nya liv. Alltså bokstavligt talat. Imorgon flyttar jag till Söder och min alldeles egna, charmiga etta. Att det gick att få lägenhet på detta sätt efter inte mer än sju år i bostadskön är inget mindre än ett mirakel.

Amen & tack!

Ångestgången

Det här är den vanligen så hektiska gången mellan pendeltågen och tunnelbanan. Inget ställe man har lust att stanna till vid om man säger så och oftast kryllar det av människor som ska FRAM. Men visst är det ett ganska vackert "rum" när man ser det såhär avskalat på människor?

Titta, det matchar!

Åh, jag gillar när det matchar! Är dock inte helt säker på komplimangen jag gav till min chef häromdagen. Hon höll en apelsin i handen och den gick perfekt ton i ton med hennes blus vilket jag uppmärksammade.

Kändes så rätt i tanken liksom. Och det blev väl inte fel, men jag fick en sådan där fladdrigt bohemisk känsla för en stund.

Fröken Tårta

Djupt försjunken i mina egna tankar på tåget tittar jag plötsligt upp och får se en hel födelsedagsfanfar i form av denna kalashatt...

I händelsernas centrum

En dag i höstas hade jag inte mer än kommit in på jobbet förrän en bil rämnade in i banken bredvid. Jag kikade ut och var glad att jag inte hamnade mitt i dramat. Precis ovanför banken är det en tandläkarklinik och vem såg jag inte där när jag lyfte blicken från rånarincidenten om inte min svåger som satt i tandläkarstolen och gapade...