Imorse var en sådan där morgon när jag bara ville somna om (okej, det vill jag i och för sig göra varje morgon), kanske kolla på Nyhetsmorgon med ett halvt öga, hasa runt hemma, dricka lite juice, suga på en riskaka och tycka synd om mig själv. Inte för att det var mer synd om mig än vanligt förstås. Och särskilt synd om mig brukar det inte vara. Men ni vet, en del dagar bara är sådana. Visst vet ni?
Istället, gott folk, vad gjorde jag då? Det här kommer att låta hurtfriskt. Jag satte på mig min fina, röda klänning, lite läppstift och örhängen och drog till jobbet. Och där fick jag så många komplimanger att jag blev glad igen. När arbetsdagen närmade sig slutet ringde min kompis F och ville mötas upp. Och det ville jag också. Så vi satte oss i solen och åt sushi. Sedan låtsades vi (okej, jag) att vi var ihop fastän han är gay. Och sedan fick jag superbra service i en skoaffär (knarkar bra service - tyvärr blir jag inte hög särskilt ofta) och landade sedan i soffan hemma med fyra par nya skor som jag faktiskt be-höv-de. Det blev en riktigt finfin dag. Tur att jag inte stannade hemma och lyssnade till oljudet av renoveringen av husfasaden intill.
onsdag 26 maj 2010
tisdag 23 mars 2010
Something you should know about me: I exhaust the things I love.
Genom UnderbaraClara hittade jag Keiko Lynns snygga blogg (tänk fina kläder, tänk roliga detaljer, tänk feminint, tänk New York) och ett inlägg om hennes repeatbeteende fick mig såklart att repetitivt nicka igenkännande... Something you should know about me: I exhaust the things I love.
Iallafall. Reklamen ovan har kvalat in som ett repeatbeteende. Hos henne.
Och hos mig.
lördag 27 februari 2010
Ett nytt liv
Ångestgången
Titta, det matchar!
Åh, jag gillar när det matchar! Är dock inte helt säker på komplimangen jag gav till min chef häromdagen. Hon höll en apelsin i handen och den gick perfekt ton i ton med hennes blus vilket jag uppmärksammade.
Kändes så rätt i tanken liksom. Och det blev väl inte fel, men jag fick en sådan där fladdrigt bohemisk känsla för en stund.
Kändes så rätt i tanken liksom. Och det blev väl inte fel, men jag fick en sådan där fladdrigt bohemisk känsla för en stund.
Fröken Tårta
I händelsernas centrum
En dag i höstas hade jag inte mer än kommit in på jobbet förrän en bil rämnade in i banken bredvid. Jag kikade ut och var glad att jag inte hamnade mitt i dramat. Precis ovanför banken är det en tandläkarklinik och vem såg jag inte där när jag lyfte blicken från rånarincidenten om inte min svåger som satt i tandläkarstolen och gapade...
måndag 15 februari 2010
fredag 12 februari 2010
Lya
Idag skrev jag kontrakt på världens mysigaste lägenhet på Södermalm. Det är ett förstahandskontrakt via bostadsförmedlingen där jag stått i kö i sju år och två månader. Det ni.
fredag 29 januari 2010
Om att åka för långt
I Stockholm är tågen vansinnigt försenade just nu. Antar att det är en kombo av is, snö och kyla som säger sitt. Ikväll, efter en trevlig afterwork med nya arbetskamraterna, hade jag tur och tåget kom nästan direkt jag kom till t-centralen. Men. Jag glömde att stiga av på min station. En station försent tittar jag ut genom fönstret och blir lite förvirrad. Såhär ska det ju inte se ut. Märkligt.
Jag hinner ut i den iskalla kylan innan dörrarna stängs och alternativet att ta en lång promenad tillbaka känns inte aktuell, än mindre att stå och vänta i en råkall vänthall tills nästa försenade tåg behagar dyka upp. Detta hinner jag tänka innan jag plötsligt ser ett tåg stå på andra sidan perrongen. Mitt tåg! Men dörrarna är stängda och tåget sätts i rullning. Jag rusar dit och viftar, men vet att det alltid är fruktlöst. Tåg stannar inte bara sådär. Men den här gången gör det det. Det är inget mindre än ett mirakel.
Tågdörrarna öppnas inte, men efter liten stund öppnar en man i sl-keps dörren till sin förarhytt och ropar åt mig att kliva på. Så jag åker med honom där allra längst fram i tåget tillbaka till min station. Hytten är nedsläckt och varm, utanför yr snön. Det blir dagens bästa ögonblick. Jag tackar honom för hans stora vänlighet. Han tycker inte att det är en stor sak och säger "man ska hjälpa varann om man kan, och vem vet, vi kanske är grannar".
Just då älskar jag honom.
Jag hinner ut i den iskalla kylan innan dörrarna stängs och alternativet att ta en lång promenad tillbaka känns inte aktuell, än mindre att stå och vänta i en råkall vänthall tills nästa försenade tåg behagar dyka upp. Detta hinner jag tänka innan jag plötsligt ser ett tåg stå på andra sidan perrongen. Mitt tåg! Men dörrarna är stängda och tåget sätts i rullning. Jag rusar dit och viftar, men vet att det alltid är fruktlöst. Tåg stannar inte bara sådär. Men den här gången gör det det. Det är inget mindre än ett mirakel.
Tågdörrarna öppnas inte, men efter liten stund öppnar en man i sl-keps dörren till sin förarhytt och ropar åt mig att kliva på. Så jag åker med honom där allra längst fram i tåget tillbaka till min station. Hytten är nedsläckt och varm, utanför yr snön. Det blir dagens bästa ögonblick. Jag tackar honom för hans stora vänlighet. Han tycker inte att det är en stor sak och säger "man ska hjälpa varann om man kan, och vem vet, vi kanske är grannar".
Just då älskar jag honom.
lördag 16 januari 2010
- Semester -
Nu far jag norrut - närmare bestämt till Luleå och Kalix för en veckas semester innan jag börjar på mitt nya jobb! Det känns fint som snus det.
Mooooot flygplatsen!
Mooooot flygplatsen!
onsdag 13 januari 2010
Jag har fått jobb!
Idag fick jag jobb (ett riktigt vuxenjobb som jag tror att jag kommer att trivas alla tiders med!) och det firar vi här på bloggen med att bjuda in er att lyssna på mina kenyatips som sändes i det eminenta reseprogrammet P3 Planet före jul.
Klicka här och börja lyssna 33 minuter och 10 sekunder in i programmet.
Några av mina kenyabilder ligger på P3 Planets hemsida (starta bildspelet). Kolla!
Klicka här och börja lyssna 33 minuter och 10 sekunder in i programmet.
Några av mina kenyabilder ligger på P3 Planets hemsida (starta bildspelet). Kolla!
måndag 4 januari 2010
Om att vara groupie
Jamen, jag blev ju SÅ glad i hjärtat över HÄLSNINGEN till MIG på Emmamas blogg. Och det var ju inte Emma som hälsade om man säger så dårå. Utan den sjungande svågern vars you tube-klipp jag la ut här utan att veta att han var släkt med världens bästa Emma.
Tack som bara den!
Den sjungande svågern som har den stora äran att vara nära släkt med bästa Emma. Men mest är han rockstjärna.
Tack som bara den!
Den sjungande svågern som har den stora äran att vara nära släkt med bästa Emma. Men mest är han rockstjärna.
lördag 2 januari 2010
Radiosticka
Efter en jul i Kalix där jag, som vanligt, blivit superinspirerad av min farmors och fasters magiska stickkunskaper känner jag att det kliar i fingrarna att greppa stickorna. Mitt nya projekt är nu att göra en snygg fuskpolo (ni vet sådana som var så populära på 80-talet!). Jag gör den i cerise och stickar den tillsammans med en glittertråd i lila.
Dagens radiolyssning blir Syjuntan i P1.
Dagens radiolyssning blir Syjuntan i P1.
Vind
Igår spenderade jag timmar på en kall vind i Vasastan. Resultatet blev att jag nu har hela mitt bohag på en och samma plats. Nära mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)