Om en dag

Imorse var en sådan där morgon när jag bara ville somna om (okej, det vill jag i och för sig göra varje morgon), kanske kolla på Nyhetsmorgon med ett halvt öga, hasa runt hemma, dricka lite juice, suga på en riskaka och tycka synd om mig själv. Inte för att det var mer synd om mig än vanligt förstås. Och särskilt synd om mig brukar det inte vara. Men ni vet, en del dagar bara är sådana. Visst vet ni?

Istället, gott folk, vad gjorde jag då? Det här kommer att låta hurtfriskt. Jag satte på mig min fina, röda klänning, lite läppstift och örhängen och drog till jobbet. Och där fick jag så många komplimanger att jag blev glad igen. När arbetsdagen närmade sig slutet ringde min kompis F och ville mötas upp. Och det ville jag också. Så vi satte oss i solen och åt sushi. Sedan låtsades vi (okej, jag) att vi var ihop fastän han är gay. Och sedan fick jag superbra service i en skoaffär (knarkar bra service - tyvärr blir jag inte hög särskilt ofta) och landade sedan i soffan hemma med fyra par nya skor som jag faktiskt be-höv-de. Det blev en riktigt finfin dag. Tur att jag inte stannade hemma och lyssnade till oljudet av renoveringen av husfasaden intill.