Om det som inte skrivits

Ja, det är lite torftigt på bloggfronten... Alltså på min bloggfront. Hos mina bloggkompisar är det business as usual. Det är himla bra. Jag är med er även om jag har legat lågt och varit dålig på att kommentera och så.

Hösten har bjudit på en massa händelser. Både sorgliga och tunga. Men också sockerdrickepirrande och molnfluffiga som väntat runt hörn och hittats under stenar. Och också dykt upp som gubben i lådan.

Mitt i allt detta har jag ibland inte hunnit skriva. Om det som är fint och det som är bra. Mitt i allt detta har jag inte tillåtit mig att bli privat. Och berätta om det som känts svårt. Jag tror ni förstår. Vi. Du och jag har säkert varit där förut.

Då blir det så att det inte blir så mycket skrivet alls.

Men det kommer.